Varför kan inte mitt liv vara som det var förut?
När jag bodde i en villa med mamma pappa och våran lilla hund.
När allt var som vanligt, nu är allt bara kaos i mitt liv.
Jag vet att livet förändras men det vart så brutalt och snabbt.
Vill ha det som förut när jag inte rökte, när jag inte drack.
Hela mitt liv rasade samman över en sommar och det kommer kanske aldrig gå att bygga upp igen.
Mitt självförtroende existerar inte och tårarna bara rinner okontrolerat.
Varje morgon när jag vaknar så är min första tanke - Var jag tvungen att vakna upp till en till dag kunde jag inte få fortsätta sova för evigt.
Mina tankar skrämmer mig själv, varje dag är jag rädd för mig själv.
Känner hela tiden att jag inte orkar mer.
Det finns något som får mig att fortsätta kämpa, och det är mina underbara vänner.
Utan dom är jag INGENTING, jag hade inte varit här om det inte var för dom.